nu har jag tagit igen bloggkoll. jag läste femtio inlägg på samhällskunskapen. nu har jag bara bloggsvackan och betapetsvackan kvar. är det töntigt att ha en bloggsvacka? typ lika töntigt som blondinbellas paus för att lära sig andas? för det var inte så. det var en paus för att fixa sin dator.

nu har jag precis haft tyska i åttio minuter. till skillnad från det andra så tror jag min tyskasvacka är kronisk. den går aldrig över. det tar alltid emot att säga schönes wochenende till min lärare på fredagar. jag uttalar det alltid fel OCH jag piper alltid fram det. som när jag måste säga hej till folk i förbibarten ibland. det låter så ömkligt, som ett hiiij istället för ett tydligt hej. men det kan inte hjälpas, man måste ju säga hej. ibland brukar jag försöka le mitt gladaste leende istället. jag övar på det i spegeln ibland, så att det inte ska se halvhjärtat ut. när folk ler halvhjärtat åt en känner man sig ju sämst i världen. man vill ju vara en sån som folk ler helhjärtat åt.