Gud vad skönt det var att logga in och kolla statistiken idag, och inse att jag tappat över hälften av mina läsare. Eller, det jag trodde var mina läsare. Allt handlar om att jag slutat länka min blogg på apberget.  Nu är det bara några få kvar.  Jag undrar vad jag ska skriva för äckligt för att tappa er med? Och sedan sitter jag där en dag och har inga läsare alls. Det kommer inte kännas tomt. Det kommer kännas lätt, att nu behöver jag aldrig känna en press att skriva ett blogginlägg eller något annat överhuvudtaget igen. Och så fort någon frågar om varför jag inte har en blogg ska jag referera till det här projektet, Och alla kommer se hur missförstådd jag är och ångra att de slutade läsa. Eller att de aldrig läste alls. Och tomheten kommer alltid sitta kvar, som ett hål i hjärtat, en plats reserverad för Nellies blogg. Och det hålet kommer aldrig fyllas igen. Och ni kommer ångra er. Åh vad ni kommer ångra er.