Det finns ingenstans på hela skolan jag får sitta ostört. Alla ska bara vara och springa överallt, alla vill titta över axeln på mig när jag bloggar. Jag satt mot fönstret nyss, i en jätteoskön ställning bara för att folk inte skulle kunna titta på vad jag gjorde. Det fanns typ 15 cm fönsterkant att sitta på sedan bräsade jag för att få plats med datorn i knät. Jag valde att sitta konstigt framför att folk skulle kunna se vad jag gjorde eftersom att det brukar inte vara så mycket spring högst upp ändå. Typ en sekund efter att jag satt mig så kom hundra musikelever. Ibland känns det som att jag hatar musikklasserna. Det kanske jag gör. De är ju aldrig tysta. Det är likadant med min lillebror, han måste också alltid låta. Men han är sju år.