jenny trodde att vi gjorde slut idag när jag sa att jag inte kunde spela betapet med henne. först var det för att jag skulle duscha, men det blev inget. sen var det för att jag vill jobba upp min rating lite innan så att jag inte hamnar på typ 300, för då skulle jag inte kunna leva med mig själv. alltså om man fortsätter spela betapet när man har en rating på mindre än 500 så gör man ju sig själv en otjänst. man liksom förudmjukar sig själv, och det är helt klart mindre accepterat att man utsätter sig själv för det. i andra fall kan man ju bara kalla det för att mobbas. men mobbar man sig själv är man ju dum i huvudet, och vem vill vara dum i huvudet egentligen.

sist idag har jag tyska i åttio minuter. jag känner ingen i min tyskagrupp. sedan kom det en jag kanske kände. jag vågar inte skriva mer för jag vågar inte skriva om bekanta eller folk jag kanske känner för då känns det som att jag är som en sån där förföljare. en stalker alltså.

idag när jag bar sven råkade jag tappa honom. är man en djurplågare då eller. jag tappade honom på soffan men det är ju ändå tanken som räknas. inte för att jag tänkte tappa sven, men tänk om jag hade tappat honom på golvet tex. hade han varit en bebis utan päls, alltså en riktig bebis. då hade han dött. eller fått hjärnskakning, eller hjärnhinneinflammation. då kan det rinna ryggmärgsvätska ur näsan på en. det lärde jag mig av att se på tyst vittne, nu kan jag inte snora utan att bli rädd. fast jag är inte förkyld. men klara i min klass är. när annika sa att hon var snuvig sa jag direkt att det kan vara ryggmärgsvätska, men jag vågade inte säga det till klara för hon kanske skulle tycka att jag var konstig då.