Idag hände en jobbig grej. Jag skulle gå ut genom karuselldörrarna i mvg-gallerian och glaset var så rent så jag gick rakt in i det. Och det var flera människor bakom mig. De hade sett allting som hände och tyckte att det var roligt. Jag såg det på dem, eftersom att jag var tvungen att vara i deras närvaro i själva karusellen. Jag har inte varit mig själv sedan dess. Efteråt försökte jag åka i en rulltrappa åt fel håll.  Det kändes också extremt idiotiskt. Hade jag haft glasögon hade ingen brytt sig, då hade alla tänkt att jag inte såg för regnet. Jag kanske behöver glasögon. Men jag vill hellre ha en ny jacka.

Varje gång jag prövar någons glasögon så muterar jag till skolfröken. Det är roligt kanske ett tag, men det är inte ett sånt där skämt som håller sig resten av livet precis.