Jag har ett ämne som heter digibild. Det har vi som estetisk verksamhet. Man får lära sig att photoshoppa bilder. Photoshoppade bilder är ju mest töntiga. Det är ju inte som att någon i hela världen uppskattar ett apbergetalbum som heter "Photoshop<3" eller liknande och innehåller en bild där allt är svartvit utom ögonfärgen. Eller läpparna. Eller något annat jätteb. Därför får vi lära oss viktiga saker i photshop på digibilden. Som att klippa ut och klona. Jag klonade ihop en näsapa och en hamster. Det blev ett roligt resultat.

Solja är min lärare i digibild. Idag är hon inte här. Hon sa att det var emergency och hon var tvungen att åka hem.  Hon sa inte vad det var så först kändes det som något allvarligt. Jag tror hon har glömt mata katten. Eller så kanske hon glömde äta lunch. Iallafall skulle hon komma tillbaka i slutet av lektionen. Hon gav oss en uppgift och for.
 
Ingen gör uppgiften. Inte jag heller. Nu är det en tjej som tar in sina vänner i klassrummet. Sånt är alltid jobbigt. Jag vet inte vad jag ska göra. De pratar om japan. Ibland brukar de sjunga och dansa på japanska. Då vet jag inte vad jag ska göra. Jag brukar titta åt ett annat håll. Allt med japan gör mig lite obekväm. Kan inte hjälpa det. Men jag kan ju inte be min klasskamrat gå och sjunga och dansa någon annanstans. Det skulle skapa en stel jobbig stämmning mellan oss varje gång vi skulle bli tvungna till att prata i fortsättningen. Eller så skulle hon bli arg och demonstrativt bara prata japanska med mig istället.
Det skulle också bli jobbigt. Jättejobbigt.