Jag har snart knäckt alla mina läsare. Alltså knäckt ut vilka de är. Inte alla mina ströläsare dock. De kommer ju bara en gång. Ströläsare är så fruktansvärt värdelöst, som att äta ströbröd istället för riktigt bröd (obs: jag vet inte vad det är som driver mig till att skriva och publicera aptråkiga skämt).

Musikmats köpte en burk med oliver idag. Jag äter några nu. Ibland undrar jag varför jag inte har en katt som heter Oliver. Då hade ingen vetat om jag åt de gröna oliverna som man köper på affären eller om jag åt min katt varje gång jag sa att jag åt oliver. Det hade verkligen varit skämtet som aldrig tog slut. Om katten var odödlig alltså.