Det fåniga med bärbara datorer är att de behöver laddas. Och inga uttag sitter på några seriösa ställen, de sitter högt upp på väggen. Så nu har jag gömt mig i en mörk korridor där ingen är än. Ingen var i min korridor där jag har skåp heller, men där vet man aldrig. Folk kan komma när som helst. Det är inte roligt om folk ska titta på mig när jag sitter vid datorn på golvet för att jag måste ha ett uttag. Inte roligt alls är det. Utom för dom som tittar. Haha, vilken desperat brukar de tänka. Eller jag brukar tänka så.

Det är som att det är roligt att titta på folk som springer för att hinna med bussen. Man vill ju inte vara med om det själv. Jag har slutat springa till bussen, för att jag inte vill bli tyst utskrattad när jag kliver på.  Typ den största förudmjukelsen att springa till bussen. Men det är oslagbart att titta på andra. Särskilt de som tvärstannar när bussen börjar köra och låtsas som att de skulle göra någonting annat.

Idag har jag dans. Jag tänker inte dansa. Dans är fånigt.