Nu har jag varit på peace & love färdigt. Jag har inte varit i Umeå på sex dagar. Idag åkte jag tåg och tåg och sedan buss hem. Bussen var skitjobbig, jag fick inte ens sitta själv. Första gången jag skulle åka tåg fick jag inte heller sitta själv, men det kändes okej då. Det kändes dock inte okej när jag såg att den jag satt bredvid skrev ett sms där det stod "Vad är medelåldern på peace & love? Det var mest småbarn som klev på nu när jag passerade borlänge :p". Det kändes olustigt. Jag satt där och försökte inbilla mig att han inte syftade på mig samtidigt som jag tyckte mig kunna känna hur mycket han hatade att jag satt där. Jag hatade tillbaka. Han klev av en hållplats senare, tog sin gitarr och gick. Men före det så vände han sig om och log mot mig. Jag tror han fick dåligt samvete, eller så var det bara ett tics. När jag skulle åka tåg den andra gången så var det bestämda platser. Min plats var bredvid en kille med converse. Det var det enda jag minns av honom, för han gick direkt jag hade satt mig ner. Sedan kom han aldrig mer tillbaka. Det var då jag började inse hur sliten och ful jag måste varit, men jag hade för ont i huvudet för att kunna tänka mer på det. Jag sov på tåget, trots att det satt ett skitjobbigt barn på andra sidan. Hon slutade aldrig prata. Det var helt sinnessjukt hur mycket hon hade att säga och sjunga. Och den tågresan var ändå runt tre timmar. Det var skönt att jag kunde sova iallafall hälften.

Jag kanske kan skriva något om själva peace & love sedan också. Ska sätta det på min att-göra lista. Nu är det faktiskt det enda som står där, jag har aldrig någonting att göra.

Vi har köpt hem en kattunge idag. Hela min familj vill döpa den till skitkonstiga saker, antar att det kommer ta några dagar innan de inser att han måste heta Sven. Jag ser på honom att han vill heta Sven, har aldrig sett en mer svenssonliknande katt. Nu heter han ju ingenting, han har inte ens ett namn. Stackars. Fast det måste kännas coolt ändå, om jag inte hade haft något namn så hade jag bara chillat. Det hade varit orginellt att inte ha något namn, tråkigt att man måste ha ett. Sven är ju bättre än ingenting iallafall.