Ja nu har jag varit på vårdcentralen. För åtta timmar sedan. Det var fetare än julafton, fick ju till exempel det här:

1. Recept på en ny salva
2. En remiss till hud

Det var mest tanter i väntrummet, förutom en mamma med sina två sjuka ungar. Jag satt en person ifrån och hoppades på att inte bli smittad. Det äldre syskonet var en tjej som hade ont i öronen, hon stönade aaaj lite halvhjärtat typ en gång i minuten. Också grät hon en liten tår. Hennes lillebror hade ont i halsen men jag tror att han fejkade för han var väldigt pigg och sprang runt och hämtade vatten hela tiden. Till sig själv alltså. Han hämtade aldrig till mig, fast jag ville ha.

Sedan kom det in en mamma med en bebis. Efter att ha anmält sig osv. när hon kommit in, så lämnade hon sin unge framför alla i vänthallen och gick iväg för att klä av sig. Det första barnet gör är att vända sig mot väggen och börja pilla med sina fingrar i eluttaget. I sådana situationer vill man ju dö.  1. varför håller man inte uppsikt över sin bebis och 2. varför var det bara jag och en gubbe som satte oss upp och ba STOPP I LAGENS NAMN!!!! Okej att alla kanske inte hinner reagera men ofta kofta att det bara är jag och en gubbe av tolv stycken i ett väntrum som tycker att det är lite obehagligt med döda bebisar.

Barnet dog inte. Gubben hann först att lyfta undan det och bara höhö du sådär kan man ju inte göra. Mamman kom tillbaka efter kanske en minut. Hon var med den på golvet en stund och alla tyckte att den var jättesöt och sedan blev hon uppropad och gick. Allting slutade lyckligt, utom att det tog en stund för mig att sluta vara arg. Annika säger att jag är hundra gånger argare nu jämfört med förut. Det är säkert sant.