eline har lärt sig att säga bä nu. det var skönt. med omväxling alltså.
och idag såg jag att hon inte var en bebis längre. hon är ju ett barn med språkproblem. det kändes bra att inse det. fast när ju mer jag tänker på det desto mer vet jag inte. om jag skulle gå ut nu och erkänna henne som ett barn så är jag inte säker på att hon skulle förstå. det är det som är det jobbiga med henne. ibland känns det som att hon förstår allting egentligen, och är så smart att hon låtsas att inte förstå. då känner jag mig dum.

annika har ett brorsbarn som är en bebis på riktigt. den är bara några dagar gammal.
jag och annika har en överenskommelse att kalla bebisen för korven. det är ett bra namn. snart får hon skaffa en egen blogg tror jag, är ganska less på att blogga åt henne.