ja okej nu ska ni få höra hela datahistorien: jag tog med min skoldata till engelskan. sedan råkade jag placera mig själv i gruppen som skulle gå iväg och redovisa men jag tänkte så här: vadå. jag lämnar datorn här också hämtar jag den här sen när vi är klara. men sedan ville läraren dra över så när jag kom tillbaka till klassrummet var datorn: borta. jag fick inte panik eller  blev det minsta uppspelt, för jag tänkte så här: vadå. annika tog den. så gick jag upp till skåpen och annika var och kissade men när hon var färdig så kom hon ut och bara: vadå, jag har INTE tagit din dator. nähe. vem har tagit den då? en tjuvjävel? tänkte jag och sedan var jag rätt arg resten av dagen.
 
när jag kom till skolan idag två lektioner försenad så mötte jag jacob vid skåpen. han frågade varför jag hade lagt min dator i hans skåp. va, sa jag. var det du som tog hand om min dator igår? jag blev så förvånad och glad att jag nästan tänkte börja kramas men han hann förklara att han hittat datan i sitt skåp igår och trott att det var hans egen men sedan såg han att den var min. jacobs skåp har inget lås, så vem som helst har kunnat lägga den där. förmodligen någon i min klass. men det kan ju lika gärna ha varit tabtanten. det blir nog mest spännande om jag aldrig får veta.


här är en bild på mig och jacob

när jag blev uppvisad för tjugo läkarkandidater (som var villkoret för min korta väntetid) så fick jag stå under en lampa och hålla ut armarna så de kunde se. alla ville se. de som inte fick plats att titta på armarna tittade i nacken. en tjej frågade om det kliade mycket. det var roligt.

oj vilken rolig dag.
skräcklistan:
1. tappa buss/bank/mat/vilket kort som helst
nojjar alltid över detta. jag har en plånbok som ser ut som bacon som jag fick i skämt på min födelsedag. det skämtet varade jättelänge, ändå tills min riktiga plånbok gick sönder. nu måste jag använda en baconplånbok vilket känns lite skämmigt och därför brukar jag öppna den i väskan och ta ut korten i smyg om jag tex ska ta fram mitt busskort, så att ingen behöver se min baconplånbok och skratta åt mig. när jag har det här kortet i min hand/min ficka eller vad som helst så är jag alltid super duper rädd att jag ska ha tappat det/att det ska ha trillar ut ur fickan/ vad som helst. det finns inget tillräckligt säkert ställe.
2. tappa plånbok
det här skulle ju egentligen vara värre eftersom att allt skulle försvinna men jag nojjar oftare över att tappa ett kort än att tappa min plånbok. men iallafall så tror jag att den ska vara stulen varje gång jag letar den (tar ju helst aldrig upp den) och om jag inte hittar den efter två sekunders rotande blir jag fånigt panikslagen.
3. somna på bussen och missa hållplatsen.
detta har aldrig hänt. däremot har jag blundat en stund och eftersom att det är mörkt hela tiden när jag åker buss + har skitdålig tidsuppfattning så brukar det hända att jag trott att jag åkt förbi min hållplats när jag öppnat ögonen igen. en gång var jag så säker att jag tryckte på stopp direkt. jag vet inte varför, vad jag hade tänkt göra. gå hem? det var mitt i vintern. iallafall så hann jag fatta att det var typ 4 hållplatser kvar till min hållplats men bussen stannade ändå, ingen klev av och den pinsamma tystnaden i bussen var oändlig. det var fruktansvärt jobbigt.

• stirra
• titta på klockan
• bli stressad över att man inte sover

• jag måste sova
• nu är det x timmar kvar tills klockan ringer

• smörja sig med kortison eller mjukgörande (skönt)
• kvällsfika
• lägga sig tidigt
• läsa en inte för bra men inte för dålig bok
• lyssna på radio (men radion borde stå i närheten så man hinner stänga av den innan man hinner bli arg för att de spelar tex curly sue)

• ligga
• slappna av
• tänka på tyska

jag känner mig aldrig lika korkad som varje gång jag försöker lösa rubiks kub. så därför ställde jag undan den ett tag, och sedan bara försvann den av sig själv. i hemlighet  så kände jag lättnad över det. men idag råkade jag hitta den igen. och det gjorde mig lätt illamående. jag kunde ju inte hjälpa att den var borta förut men nu har jag ingen anledning att inte fortsätta att försöka lösa den. nu måste jag.