igår lämnade vi sven på djursjukhuset. han var tystast av alla i väntrummet. det var en annan katt där, som satt i en bur och skrek. varje gång han skrek sa receptionisten 'men kisse dåååå'. sven fick ingen cred för att han inte skrek. på djursjukhusen föredrar de visst skrikande katter framför tysta.

sedan skulle djursjukskötaren ta med honom i ett rum för att undersöka. det enda hon gjorde var att klämma honom mellan benen för att kolla att han inte bara hade en testikel (!?!?). sen sa hon att han var tjock och att vi borde mata honom med lightfoder. sen stoppade hon honom i en bur och gick ut genom en bakväg.

men nu är han klar. han är: blek om nosen, lite smalare, lite förvirrad och alldeles kastrerad.


min katt sven tillsammans med mitt svullna ansikte